Demokrati en fara, för vem?

Sitter och funderar på Winston Churchills gamla uttalande om att ”demokrati är det sämsta av alla styrelseskick, förutom de vi redan provat”. Det han menade var att trots de många bristerna, så är demokrati det bästa styrelseskicket vi har att tillgå. Då kan man undra vad han anser vara så illa med det.

En som har funderat på detta är

http://www.mimersbrunn.se/Demokratins_problem_10997.htm

Och han kom fram till att en svaghet är just detta med att göra sin röst hörd, jag håller med. Det har alltid varit svårt att nå fram till ett större forum för människor som haft bra idéer, men inte vetat hur man ska driva på dem. Fram till Internets födelse vill säga.
Plötsligt är det möjligt för alla som kan formulera sig, att ge sig in i den demokratiska debatten och driva sina egna frågor. Idag ser vi hur journalistiken utvecklas i och med bloggandet. Jag vet att alla bloggar inte är genomtänkta eller skrivna på grammatiskt rätt sätt. Men det finns idag en större möjlighet att nå ut med sina idéer till en större publik än någonsin tidigare. Och har man en bra idé, är det en större chans idag att man når fram till några som vill följa upp den, se till att den kommer upp till den allmänna debatten, än det var tidigare.

Kan det vara därför som debatten idag mer håller på att fokuseras på fildelning och annan ”kriminalitet”, än rätten att uttrycka sig på nätet?
Om man genom att peka på viss brottslighet, kan få en större förståelse för att införa begränsningar för yttrandefriheten på nätet. Då kan man kanske fortsätta behålla sina egna privilegier till att uttrycka sig och begränsa andras.
Jag vet att detta låter ”konspirationsteori” utav bara tusan. Men om man inte pratar om det är risken för att det ska inträffa större än om någon påpekar att det kan vara på det sättet.

Därför kan en klok sak att fråga sig vara, vem tjänar på demokratin som den ser ut idag. Politiker; förlorar sin särställning som opinionsbildare. Journalister riskerar samma sak, precis som media i allmänhet.
När människor över hela världen plötsligt upptäcker att det de själva skapar, kan presenteras för en hel värld och där möjligheten att nå meningsfränder är större än tidigare. Även utan hjälp av opinionsbildare.
Då kan man resonera så här: ”Naturligtvis vill då alla som har en önskan försöka ge sig på att förändra det man upplever som fel i världen. Detta utan att gå omvägar över tidigare opinionsbildare. Vilka antagligen skulle försöka förändra idén till att passa dem själva bättre”.
Klart då att alla dessa opinionsbildare ser en fara i Internet, när deras egen ”maktposition” är i farozonen.

Jag tycker inte att vi ska se hur Internet blir Inte net. Jag förordar istället att vi tar ett steg till, släpper loss skaparkraften hos alla människor på hela planeten och istället öppnar upp för nästa steg i utvecklingen. Där vi istället skapar ett InterNext, nästa steg på vår väg mot utvecklandet av ett globalt medvetande utan mellanhänder.
Sen får vi se om vi ska kalla det demokrati eller något annat

PinterestMySpaceShare

About Torbjörn Lööv

I was born in Västerås 1959 and I started to play the guitar at the age of 10. I joined the first band and went out playing at the age of 14. After graduate school I started to work with graphics at a company called Tage Larsson Reklam and I continued to work with graphics until the time I left Västerås and moved to Gothenburg. In Gothenburg I started to work with Desktop publishing and computer graphics and eventually that led me up to mediaproducer. Besides from that I became share owner of a music studio situated in the heart of Gothenburg. The man who knew it all and held it all together and running was Danne Pedersen, a really brilliant man who is yet to reach his limits. I doubt it will ever happen. In this studio we recorded quite a lot of our own material side along the commercial productions we needed to keep it going. In Gothenburg I also meet my wife to be, she gave me two wonderful daughters that I love so much. We lived in Stenungsund, a place outside of Gothenburg, until the day we separated 1997. Since 2006 my daughters have been living with me full time, so my own projects lacked a bit of interest for a while. Now, when they are starting to manage on their own. It feels like I have the urge to get it all going again. We shall see.
This entry was posted in Funderingar, Internet, Politik, Samhälle, Sociologi and tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.